Vandring upp för Mount Kenya

"Jag rekommenderades av guider, porters och andra vandrare att använda vanliga vandringskängor. Jag skulle få ångra mitt val.."

Jag hade bara testat mina skor under promenader runt i stan och på vanliga skogsstigar innan jag bestämde mig för att mina WanderToes skulle få bli vandringsskorna som följde med mig till Kenya.

Som en extra försäkran så kontaktar jag Joe Nimble. Baserat på deras egen erfarenhet av Kilimanjaro så fick jag till svar "Den sista dagen kan vara tuffare, men annars så ska det funka ok!"

Under vandringens första dagar valde jag att ha mina barfotasandaler, men när vi nådde den alpina zonen och temperaturen sjönk mer och mer så tog jag på mig mina WanderToes.

Alla guider, porters och andra vandrare rådde mig att bära konventionella vandringsskor. Jag skulle bli trött i fötterna, stuka min fot utan stödet från vandringskängorna.. Trots råden så väljer jag Joe Nimble's WanderToes. Med facit i hand, gjorde jag helt rätt val.

När stenarna blev större visade sig mitt val av vandringsskor från sin bästa sida!

Känslan från hur jag använder min fot gör det praktiskt att hoppa från sten till sten på berget! Det blev ett mindre spel att leta efter platser att sätta foten på för att kunna hoppa till nästa steg.

I en "normal" vandringssko hade jag aldrig kunnat känna underlagets detaljer och jag skulle heller aldrig kunna använda tårna för greppa tag. Den vanliga vandringskängan med sin styva hade mer funkat som en stel platå.

Under en del av vandringen fastnade jag rejält med min fot mellan två stenar. Min fot satt verkligen fast och hur mycket jag än drog så ville den inte loss! Tack vare att skornas smidighet lyckades jag till slut lossa på spänningen och min fot gled ur skon.

Ju högre upp jag kom, ju lägre sjönk temperaturen. Minusgraderna bildade lätt snö och stenarna blev hala. Men den tydliga känslan från klipporna via skons tunnare sula gjorde att jag kände mig säker i mina steg mot mount Kenya's topp.

Väl på toppen var temperaturen -4 grader och vinden gjorde att kylan kändes om ännu kallare. Innan vandringen fortsatt neråt behövde jag ett extra par strumpor för att hålla den frostiga vinden från mina fötter.

Nedstigningen var fylld av småsten i sluttningarna. Jag var glad över att ha lätta Gaiters/damasker med mig och med ett extra hårt knutet snöre för en väl stängd vandringssko så höll sig stenen utanför. 

Resten av vägen nedåt uppförde skon sig bra och jag kunde åter applicera tårna för att 'greppa' klipporna och leden. Efter fyra dagars vandring började nu mina fötter och ben att känna sig utmattade och trötta. Vilket gav mig ett bra tillfälle att använda vandringsstängerna som jag tog med som en säkerhet på denna vandringen (Vilket blev både första och sista gången jag använde dem!)

Sammanfattningsvis så kan jag verkligen rekommendera WanderToes för en vandringsled även i tuffare terräng. Mot kylan bör man fördelaktigt ersätta inläggssulan mot en ullsula och ha ett par rejäla sockar med.

Nästa på min lista är Kilimanjaro, och du kan ju gissa vilka skor jag kommer att välja för det!

Inför din egna vandring, läs på i guiden om vilka vandringsskor det är du faktiskt behöver, och som låter din fot vara med på vandringen.