Coachen tipsar – ha på fötterna vid vandring?

De åsikter som uttrycks i denna artikel är författarens och representerar inte nödvändigtvis Joe Nimble Sveriges officiella policy eller ställningstagande.

Klassiska vandringskänga kontra barfotakänga/sko

Vad är en vandringskänga? 

En klassisk vandringskänga är ett skodon, som de flesta rekommenderar vid vandring i skog och fjäll.

Vad är en barfotakänga/sko: 

Detta är min egna benämning på en känga eller en sko, som är mjuk och följsam, är formad efter foten och inte är uppbyggd med något stöd under hålfoten och heller ingen klack eller drop under hälen.

Du går och rör dig i denna, som om du skulle gå barfota.

Det vill säga, foten ska vara stark och funktionell i sig. Skon ska i sin tur skydda dig mot vassa stenar, pinnar och stubbar och hålla dig varm och torr. 

Nedan följer en jämförelse de båda skodonen emellan.

Vad med vandringsskons sula?

Man pratar ofta hur viktigt det är med en grov och stabil sula med bra grepp. Detta har de flesta vandringskängor. En barfota-känga kan också ha en grov sula med riktigt bra grepp. Men det som skiljer dem åt är att sulan på en barfotakänga är mjuk och ”formbar” efter underlaget.

Det som också skiljer dem åt är att en barfotakänga har en ”tunnare” sula som också gör att du känner underlaget på ett helt annat sätt. Min upplevelse är att i en traditionell vandringskänga så gör sulan att jag är lite ”uppe på underlaget” medan en barfotakänga göra att jag är ”ett” med underlaget.

Den stora fördelen med att vara ”ett” med underlaget, är såklart att jag får bättre grepp och jag får bättre balans vilket leder till att hela jag blir stabilare. Extra viktigt om jag ska gå i t.ex. stenig terräng och bära tungt. 

Många är rädda för att sulan ska vara alldeles för tunn och att man får ont i fotsulorna, för att man känner alla stenar för mycket. Men så är det inte, utan snarare, att du känner mer kontakt med marken. 

Hur bred tåbox?

Skillnaden längst fram vid tårna mellan en klassisk vandringskänga och en barfotakänga är formen.

En barfotakänga är formad efter den naturliga foten, det vill säga, att stortån kan ligga rakt och inte trycks in mot de andra tårna. Detta gör att foten kan arbeta mer naturligt, så som den är tänkt.

Det gör också att det inte blir så hårt tryck mot stortån och framförallt inte mot knölen vid stortåns start. Detta leder också till att man får bättre grepp, när alla tårna kan ”få lov” att sprida ut sig i skon och inte ligger sammanpressade.  Detta gör även att tårna blir lite mer aktiva i steget helt enkelt.

Men jag behöver väl stötdämpning?

Många traditionella skor och kängor är uppbyggda under hålfoten samt under hälen (klack eller drop).Detta med argumenten att det ska ge stöd och stötdämpning åt foten. Men i foten har vi naturlig stötdämpning.

Vi har ett fotvalv av en anledning - foten ska kunna svikta för att ta upp kraften och tyngden i varje steg. Sätter vi under ett stöd där, så kan inte foten svikta på samma naturliga  sätt och detta kan leda till värk i knän, höfter och ryggen när vi går. Framförallt vid vandring, om du dessutom går långt och med tung packning på ryggen. 

Barfotaskor är inte uppbyggda. De kräver att foten själv är stark och uppbyggd i sig. Känner man en osäkerhet på om foten är tillräckligt stark för att klara en vandring i barfotaskor, så kan det vara bra att börja träna upp fötterna långt innan, så att de blir starka och återfår sin naturliga stötdämpning.

Högt skaft ska väl en vandringsskänga ha? 

Ofta pratar man om vikten av att ha ett högt och stabilt skaft som gör att kängan sitter stadigt på foten. Att kängan ska ge stöd åt ankeln. Min upplevelse är att ett kraftigt stöd kring foten/ankeln hämmar fotens naturliga rörelser.

Att foten är så fast i en känga som ska ge stöd, gör att jag inte blir lika smidig och rörlig i foten som jag vill kunna vara. Särskilt om jag bär tungt och går på mycket ojämnt underlag.

En barfotakänga är oftast mjukare i skaftet, för att inte ge stöd. Stödet och styrka ska finnas naturligt i din fot. 

Skoskav vid vandring?

Jag vet faktiskt inte om jag minns en enda tur i en klassisk vandringskänga utan att jag fick skoskav. Det är i alla fall väldigt vanligt med skoskav när du vandrar och ibland känns det nästan som att det ”hör till”.

Ska man vandra, så får man skoskav.

Men, det behöver inte vara så! Likväl som jag inte minns en enda tur utan skoskav med klassisk vandringskänga - så minns jag heller inte en enda vandring med skoskav i en barfotasko.

Eftersom barfotakängan sitter ”lättare” på foten, inte är lika ”stel och stabil” så blir heller inte trycket på foten lika starkt. När hela skon i sig är mjukare och följsammare, så blir det inte skav mot huden på samma sätt.

Summering inför att vandra med barfotaskor

Utifrån min erfarenhet, så har jag mer stabilitet, balans och kontroll i en barfotasko än en konventionell vandringskänga.

Detta för att skon är följsammare mot underlaget, foten kan sprida ut sig och jag får då mer kontakt med alla delar i foten med marken samt att foten blir mer flexibel. 

Personligen så väljer jag faktiskt hellre en barfotasko och inte i en barfotakänga, framförallt på längre vandringar och med tung packning. Detta för att uppnå ännu mer flexibilitet och jag känner mig ännu ”lättare” på foten.

Jag får då ännu mer kontakt med underlaget. Men detta kräver såklart att det är gott väder och inte allt för blött i marken.

Det kan också vara skönt med en känga om man behöver göra många vad i kallt vatten och kanske vill behålla kängan på istället för att gå barfota i det kalla vattnet och på hala stenar.

Bilderna visar mig och min dotter, på väg från Nikkaluokta till Abisko. Min dotter bär ca 17-19 kg, jag ca 18-21 kg. Hela veckan gick vi båda i nimbleToes, 4 mm sula, från Joe Nimble.

Den vanligaste kommentaren vi fick från de vi mötte var:
- ”Vad ni ser lätta ut, det ser ut som att ni bara studsar fram. Men – vad har ni på fötterna????” Jag tror att förklaringen ligger i just skorna.

Med klassiska vandringskängor har jag alltid känt mig ”tung” i varje steg. Det har jag aldrig gjort i barfotaskor. Men såklart handlar det ju om att prova ut rätt modell och storlek. Mina fötter passar allra bäst i Joe Nimble, därav jag valt att samarbeta med dem – inte tvärtom.

Jag har alltså inte valt Joe Nimble för att jag samarbetar med dem. För mig är detta en stor skillnad. Jag måste nämligen utgå ifrån mig själv först. Vilken sko passar min fot bäst i? Vilken sula tycker jag är mest flexibel och mjuk och gör att jag känner att jag har bäst grepp och känner mig som starkast själv.

Vilken vandringssko passar din fot bäst i? Har du aldrig provat en barfotasko – gör det! Men prova ett tag innan det bär av på vandringen, för det kan vara bra att känna in dem först och få möjlighet att träna upp fötterna.

Styrka och flexibilitet kommer ”inte på köpet” av skon, det behöver du träna upp själv, men när du väl har tränat upp foten - då kommer den att fortsätta att bära dig. Trots att du byter skor! 

Lycka till med vandringen!

Maria - Be By Nature